älska din nästa

Porträtt av Annika Spalde. Djurens Rätt 2006 nr6

Namn: Annika Spalde.
Ålder: 37 år.
Bor: För tillfället i Stockholm, vanligtvis i Göteborg.
Yrke: Diakon, sjuksköterska. Författare (tillsammans med Pelle Strindlund) till böckerna I vänliga rebellers sällskap och Varje varelse ett Guds ord.
Familj: Min man Pelle, syster, föräldrar.
Maträtt som jag lagar till mina bästa vänner: Thailändsk gröncurrygryta med tofu.
Djur som jag känner mycket för: Grisar för tillfället. Det här tror jag på: Att Gud bor ibland oss och inom oss. Jag tror att vi behöver påminna oss om det.
Upprörs över: Att vissa kristna tror att Guds ande bara verkar inom kyrkan.
Bok som betytt mycket för mig: Carol J Adams: The Inner Art of Vegetarianism. Adams kopplar ihop vegetarism och andlighet på många inspirerande sätt.
Motto: Låt dina måltider vittna om din tro på en medkännande Gud.

-Medvetenheten om förtrycket av djur (i vårt samhälle) är för det mesta låg bland de kristna. Och det är sällan som de satt sig in i djurrättsrörelsens argument.

I någras öron är detta kanske oväntade ord för att komma från någon som själv är kristen. Men diakonen, sjuksköterskan och författaren Annika Spalde är fast besluten att göra något åt saken. Tillsammans med två medaktivister har hon beslutat att ägna ett år åt oavlönat djurrättsarbete, med svenska kristna som främsta målgrupp.

Redan i november förra året träffades Annika Spalde, Pelle Strindlund och Klaus Engell-Nielsen och pratade om att bilda en kristen aktionsgrupp för djuren. Därefter fortsatte de att träffas en helg i månaden. De reflekterade tillsammans kring sin andlighet och hur de såg på (sin) andlighet i relation till människor och djur. De gav sin lilla grupp namnet Älska din nästa. I slutet av sommaren påbörjade de sitt "djurrättsår" (se Aktivisst!-notis i förra numret av Djurens Rätt).

Annika berättar om vad hon uppfattar som de vanligaste spontana förhållningssätten hos dagens kristna när djurrättsfrågan kommer upp. Ofta heter det att djurrättstänkandet hotar människovärdet.

-Man har läst i Första Moseboken att människan ska råda över skapelsen, och tänker att djurutnyttjande och djurätande ingår i det.

-Men sedan brukar uttalanden som "Jesus åt fisk" och "det där behöver jag inte ta ställning till, Bibeln är tydlig" dyka upp. Få har hört talas om att man som kristen kan tänka kring de här sakerna på ett annat sätt. Vi vill föra ut till dem att det finns ett annat synsätt.

Annika berättar att hon inspireras av de kristna mystikerna.

-Hos dem finns en insikt om samhörighet, att allt hör ihop, att Gud bor i oss alla. Mystikerna talar mycket om syskonskap, och det finns mystiker och helgon som uttalat att vi även är syskon med djuren.

-I Älska din nästa har vi velat utgå från den andligheten och glädjen över detta, men också vreden och sorgen över att det så sällan erkänns.

Annika Spalde berättar att hon har varit kristen sedan fjortonårsåldern. Djurrätten har blivit viktig för henne först på senare tid.

-Samma år som jag blev kristen såg jag en film om djurfabrikerna tillsammans med min syster, och bestämde mig för att sluta äta kött. Sedan fortsatte jag som vegetarian, men min vegetarism var under en lång period inte så integrerad med min tro eller med mitt engagemang. I samband med att jag arbetade med boken Varje varelse ett Guds ord, om djuromsorg som kristen andlighet, kom en period av fördjupning. Jag lärde mig mycket mer om de här sakerna. Djurrätten växte helt enkelt till att bli en stark del av min kristna identitet.

Annika har tidigare varit aktiv i fredsrörelsen och i plogbillsrörelsen, som arbetar för avrustning av vapen genom ickevåld och öppen civil olydnad. När vi träffas har Annika just fått ett brev från polisen där det står att hennes förundersökning är klar. Brottet är att hon tillsammans med fem andra planterat fikonträd och vinrankor på vapentillverkaren Ericssons fabriksområde i Mölndal.

-Från plogbillsrörelsen har jag med mig en skepsis mot informationsspridning, upplysning om vilka problem som finns, som grund för samhälleligt förändringsarbete. Ofta vet människor i själva verket redan vad som är "rätt" - stötestenen är många gånger i stället att hitta sätt att agera tillsammans för en förändring.

Vad innebär det för gruppen Älska din nästas del?

-Vi pratade mycket om det i början. Vi är ju inriktade på handling. Men vi har kommit fram till att en viktig sak att ta med i beräkningen när det gäller kristet djurrättsarbete är att många kristna faktiskt aldrig mött de djurrättsliga argumenten tidigare. De är helt enkelt inte redo att agera än. Så vi tänkte att "det kanske är vettigast att börja med att försöka väcka kristna för de här frågorna". Vi kommer att arbeta med olika metoder under det här året, kanske även med civil olydnad, men det blir inte vårt huvudfokus den här gången.

Finns det något som ni kommer att göra som du vill avslöja redan nu?

-Vi har redan varit med vid nye ärkebiskopens installation iklädda djurdräkter, med bokbord och vegetarisk mat. Vi vill gärna finnas med vid andra tillfällen när många kristna samlas. Dessutom vill vi göra ett material om djurrättsfrågor för kristna ungdomar, både för att väcka tankar och fylla en kunskapslucka och för att ge kristna ungdomar som redan har de här funderingarna bekräftelse.

-Till nästa sommar skulle vi gärna vilja göra en pilgrimsvandring med djuren och vår kristna tro som tema. Vi skulle i så fall vandra mellan djurfabriker och slakterier och ha andakter och gemensamma reflektionsstunder längs vägen. Det händer helt enkelt väldigt mycket saker med en när man går.

Toivo Jokkala