I måndags åkte vi till SLU:s forskningsanläggning i Funbo-Lövsta. Där såg vi hönor som for illa. Deras fjäderdräkter var eländiga. Många hade inga fjädrar alls på ryggen. Försiktigt lyfte vi ner tolv hönor i pappkartonger. Vi körde dem till en familj på landet, några mil från Uppsala. Där blir de omhändertagna. Hönorna har nu möjlighet att sprätta i marken, söka efter föda, vila i solen. De är inte längre inspärrade med en massa andra höns utan vistas i en liten grupp, något som är viktigt för hönor. De avskavda fjädrarna kommer att växa ut.
I deras nya hem betraktas hönorna inte längre som forskningsobjekt utan som individer som har rätt att leva för sin egen skull.
När UNT (11/28) skriver att "Ett femtontal höns stals" är det oriktigt. Någon stöld var det inte fråga om. Vi förde inte bort hönorna för att själva utnyttja dem utan för att ge dem ett nytt liv.
Innan vi lämnade forskningsanläggningen ställde vi fram en julblomma till personalen. Vi skickade också ett brev till dem där vi beskrev vilka vi är och vår adress och telefonnummer. Vi har inget mot dem som människor.
Hönor har ingen möjlighet att försvara sig själva. De krävs att människor - som medborgare och konsumenter - tar sig an dem.
Klaus Engell-Nielsen
Annika Spalde
Pelle Strindlund
Linnegatan 13 F
522 31 Tidaholm
Telefon: 0502-10112