älska din nästa

Är våldet mot djuren en fråga för en ickevåldsrörelse?

I dagens industrialiserade värld sker produktion av kött, ägg och mjölk på ett sätt som orsakar stort lidande för de djur som är inblandade. De behandlas som produktionsenheter, inte som levande varelser. Deras anlag är manipulerade för att de ska ge industrin så stor vinst som möjligt, med allvarliga följder för deras liv och hälsa. De hålls inomhus på små ytor. Många, till exempel 99% av alla grisar och alla kycklingar, får aldrig komma ut och andas frisk luft. De dödas på ett sätt som, på grund av storskalighet och stress, orsakar extra ångest och lidande. Dessutom skadas och dör många djur redan under transporterna till slakt eller gödning. Bara i Europa transporteras varje år 250 miljoner djur över kontinenten. Många forslas också vidare till utomeuropeiska länder, där de slaktas utan bedövning. Också på andra ställen i vårt samhälle lider djur, till exempel inom pälsindustrin.

För många människor är detta tydliga exempel på våld. För andra känns det främmande att tala om våld när det är djur det handlar om. Hur har det sett ut under ickevåldsrörelsens historia? Några av de mest tongivande ickevåldskämparna genom historien har tagit upp frågan i sina texter.

Henry Thoreau, som med sin skrift "Om civilt motstånd" från år 1849 är en av de tidiga teoretikerna, var övertygad om att människosläktet skulle sluta äta djur som en del av sin gradvisa utveckling. För Lev Tolstoj, vars bok "Guds rike är inom Er" starkt påverkade Gandhi, var det viktigt att de kristna började leva enligt gudsrikets ideal redan här och nu. En del av detta var fred mellan djur och människor, och han propagerade ivrigt för vegetarianism. Gandhi ansåg att ickevåldsutövande måste omfatta alla levande varelser och skrev: "Jag hävdar att ju mer hjälplös en varelse är, desto större rätt har den till beskydd av människor, från andra människors grymhet."

Ett exempel från idag är John Dear, jesuit och tidigare generalsekreterare för Fellowship of Reconciliation i USA. "Var i våra liv skulle vi kunna bli mer barmhärtiga, visa mer medlidande?" frågar han sig och kommer fram till att köksbordet är en sådan plats. Där kan vi förhindra våld och praktisera barmhärtighet, genom vegetariska matvanor. (För noter se boken "I vänliga rebellers sällskap", kapitel sex och sju.)

Vi menar inte att Kristna Fredsrörelsen ska bli en djurrättsförening, att vi ska arbeta aktivt med frågan om våldet mot djuren. Vad vi frågar oss är om en förening som vill att ickevåld helt ska genomsyra dess arbete kan ignorera förtrycket mot djuren? Eller bör man visa sin medvetenhet om problemet och erkänna omsorg om djuren som en del i den stora kampen för en fredlig och rättvis värld? Man kanske kan jämföra med miljöfrågan. Kristna Fredsrörelsen driver inte miljöfrågor, men i idéprogrammet hänvisas flera gånger till ekologiska aspekter. "Fred, miljö och rättvisa hör ihop och måste ses som en helhet" står det bland annat.

I portalparagrafen säger vi att vi vill arbeta utifrån evangeliets budskap om Guds rike. I Guds rike råder shalom, fred, i alla relationer. Så också mellan människa och djur.

Annika Spalde och Marja Anne Casparsson